Den lilla söta valpen visar sig nu väga drygt SEX kilo, och vi börjar nästan bekymra oss lite för hur stor hon kommer att bli... Det känns nästan lite komiskt att ha en så stor valp. Kompisens tax väger fyra, och den är vuxen  .

I går eftermiddag var jag, Gustav och Nelly hemma själva ett par timmar. Stefan och Stina fick i uppdrag att köra och köpa mer kompostgaller (nu gör vi "staket" runt det mesta, för att slippa tjata hela tiden), samt några flera tuggleksaker, för det BEHÖVER VI VERKLIGEN!!! Hon får några slags "tok-ryck" flera gånger om dagen. Det går till stor del ut på att springa omkring och bita oss i fötterna och eller/kläderna, eller tugga på allt som finns till hands. Om det inte finns några nakna fötter eller fladdrande kläder i närheten, kan t.ex den ena panelgardinen i vardagsrummet vara ett utmärkt bit-alternativ. Eller om man är ute, kan man tugga på gräs, blommor, jord, vattenslangen, mera blommor, grenar. Eller alltså fötter...

Inomhus kan man alltid gnaga lite på bord- eller stolsben, soffa, eller varför inte diskmaskinen...

Och snöret på torkställningen är ju förstås en höjdare. Snart är vi nog "snöre-lösa"...

Alltså skickade vi iväg mannen och dottern för att köpa alternativa tugg-grejer.

Under tiden gick jag och Gustav en lång promenad med den lilla tigern. (Egentligen var det ju ingen lång promenad, förstås. Utan en KORT promenad som tog lång tid.)

Världen bortom parkeringsplatsen är spännande. Gräs och ogräs i olika höjd och säkert massor av konstiga dofter.

Gustav var stolt som en tupp där han gick och höll i kopplet. Hon börjar vänja sig nu. Snurrar inte längre arton varv så snart hon känner att hon är "fast". Och än så länge är hon lätt att leda.

Hemma igen fick Nelly titta på när Gustav spelade fotboll. Dom stod på var sin sida av kompostgaller-staketet, och Nelly ville nog gärna fått vara med i matchen. Men biter man motspelaren i benet blir det rött kort och utvisning, och man har i grunden tur om man ens får vara åskådare.   

När "fotbolleriet" var över, gick vi in och mös! Då var valpen lagom trött och god, och helt med på att "leka fint" och gosa med Gustav. Och när Stefan och Stina sen kom hem med nyinköpte bit-leksaker, hade vår söta, stora valp somnat - nästan med ett smil om munnen.   

På trädgårdsfronten är det ärligt talat lite småtrist om dagarna. Sommaren vill liksom inte infinna sig. Och även om det har börjat bli riktigt grönt och fint ute, så saknar man solen och värmen!

En liten, stor valp är inte hellre sånt som gör undervärk i trädgården precis. Den lilla bus-valpen verkar ha riktat in sig på exakt det som jag minst av allt vill att hon ska tugga på: nämligen mina sköra rosenbönor. Dom så inte så glada ut INNAN Nelly flyttade in (troligtvis har jag planterat ut dom för tidigt), men nu är dom definitivt inte lyckliga. Varje dag har blivit en kamp för överlevnad, och som det ser ut nu, så blir det troligtvis inga bönor i min trädgård. 

Ska försöka ta upp kampen, men Nelly är ju tyvärr mycket snabbare än mig, och det med att avvisa henne när hon "uppvisar icke önskvärt beteende" funkar inte så bra när det handlar om att tugga sönder blommor. Ja-ja. Det är ju inte hela världen.

Här är äntligen den nya "anläggningen" nästan klar. Har inte riktigt bestämt vilka blommor jag ska ha här. Egentligen hade jag en slags illusion om två enfärgade rabatter med blomstrande perenner. Men i år måste jag nog ta av det jag redan har i växthuset, av den enkla anledning att jag inte har så många andre platser att plantera.

Och det är ju också en lite rolig grej; när ska man kunna plantera, när man har en vild liten Nelly runt benen hela tiden...  Det får bli lite "smyg-plantering" när "bebisen" sover. Men först vill jag har sommar!!!