Nån som vet vad det är för fel på tandfeen nu för tiden? Lillprinsen tappade (ännu) en tand här om kvällen. Den blev nerlagt i ett vattenglas som sig hör och bör. Och sen hände...INGET?!?!

När vi gick upp nästa morgon låg tanden fortfarande alldeles ensam i det samma vattenglas, och ingen peng var istoppad.

Tack och lov så blev prinsen mer förvånad än besviken , och under frukosten diskuterade vi vad som kunde ha hänt; Tanfeen brukar man ju alltid kunna lita på?! Bara hon inte hade blivit sjuk! Kanske hade hon åkt på semester? Eller så hade hon helt enkelt för mycket att göra.

Förslagen  till förklaringar var många. Prinsessan hängde glatt på, trots att hon för länge sen har räknat ut hur det egentligen ligger till med både tandfeen, tomten och påskharen.

Påkommande kväll kan man tänka sig att Tandfeen trots allt hade fattat att nu får det bli skärpning, och peng i glaset! Men så lätt skulle det kanske inte bli...

Hemma hos oss gjorde vi en deal med Feen för läänge sen, att även om hon låg dit en peng, så skulle tanden få vara kvar.

Det var på den tiden då även prinsessan visste att tandfeen fanns. Hon hadde tappat tand nr tre eller fyra, när hon deklarerade att hon tyckte det var orättvist att tandfeen kom och snodde hennes tänder. Hon ville min sann inte ge bort flera, men hon ville jättegärna få guldpengen ändå.

Och kanske var det samma kväll som en riktigt liten lillprins ropade med liten röst att han inte kunde sova. Han var rädd för Tandfeen.

I alla fall brukar det gå till såhär hos oss:

1. Man lägger en tand i ett glas vatten
2. Man väntar över natten
3. Nästa morgon ligger tanden fortfarande kvar i vattenglaset, tillsammans med en tia.
4. 
   

Men denna gången blev det altså lite annorlunda: Första natten hände inget. Sen andra dagen, när det ble kväll och barnen sov, kom vi vuxa att tänka på tanden.

Inte bara var tanden borta, men glaset oxå. Tandfeen hade uppenbarligen bytt branch, och istället för att "feea" hela nätterna, nu gått över till att jobba med "hushålnära tjänster" (troligtvis i och med Rut-avdraget och allt godt det har medfört, typ). Glaset var snyggt och prydligt insatt i diskmaskinen. Och tanden var borta!

Kris. Kortvarig. Som den virriga mamman man ibland är, så hade man en annan gammal löstand liggande. Alltså:

1. Fram med vattenglas (det samma som innan)
2. Tanden i.
3. Tia i
4. Vänta över natten
5. 
   

Och nästa morgon konstaterades det samma. Vattenglas med tand och tia. Tur det löste sig för Tandfeen.

I lördags var det öppet hus på Hvilans trädgårdsskola i Åkarp. Förutom att man kunde köpa massor av fantastiska grönsaker, fanns där också lite "prova på". Prinsen och prinsessan fick testa att klättra i träd, med riktig klätter-utrustning och under uppsikt av elev och lärare(?) från arborist-linjen.

Prinsen tyckte att sådant ju borde omfatta en motorsåg. Klättringen var lite svår, tyckte han. Istället kunde man väl fått sågat av en gren eller två...

Prinsessan klättrade som en liten spindel, snabbt och effektivt mycket högre än vad jag egentligen tyckte var roligt. Men det hela övervakades som sagt av två "proffs", som även dom hade klätter-utrustning.

På blomster-dekoratör-linjen hade dom gjort ofantligt vackra figurer av natur-material. Vem skulle inte vilja ha en  "moss-klänning" i sin trädgård?  Eller en "sko" dekorerad med rosenblad... Fantastisk inspirerande!

...Så har man sin egen lilla trädgård. Inte alls lika fantasifull och påhittig. Ärlig talat mest rörig nu om dagen.

Men det blommar fortfarande lite här och var.    

Som sagt så är stockrosen en klar favorit. Den "skräpar ner" en hel del när den börjar vissna, och det är inte så vackert med dom bruna, torra plantorna i en hösttrist rabatt. Men jag brukar ändå låta dom stå kvar tills fröna är helt klara. Så samlar jag så många jag orkar, och "skakar ner" resten på marken innan jag rensar bort dom döda plantorna. På så sätt har jag frö att sprida runt i trädgården och till vänner till våren. Och de frö jag inte har plockat in, sår sig själva och ger glada överraskningar när det dyker upp nya plantor lite över allt nästa vår/sommar.

Även lejongap står rätt så fint här och var. Om det bara inte regnade jämt... Men man får ju njuta av det som finns kvar så länge det går!

Dagens Nelly:

Hon är inte så glad för att bli fotograferad, den lilla damen. Men här har jag lyckats få en närbild. (Tycker dock hon ser lite bekymrad ut...)

Så är hösten definitivt här. Kallt på kvällarna, nätterna och morgnarna, och (om man har tur) lite varmare på dagarna. Mörkt när man går upp på morgnarna. Tidvis nattsvart när man kör hem från jobbet på kvällarna.

Suck!

Men äppelträden bär frukt i överflod. Har gjort några få äppelpajer. Förr i tiden gjorde jag chutney och äppelmos. Men när ska man hinna? Nu är jag glad om jag kan skicka med några påsar äpplen när svärmor kommer på besök. Man är nog bortskämd nu för tiden. När man kan ha ett äppelträd som väller över av frukt - och inte plocka in den... 

Fortfarande är det såhär fint i vår trädgård. Håller på och experimenterar med min nya kamera. Jätteroligt! Har dock fortfarande bara läst en tredjedel av användarmanualen.

Här växer det är våra nya "lådor". Det ska bli "bär-lådor", men än så länge har jag bara börjat plantera i en. Här är två hallonbuskar och en röd vinbär.

Förutom detta, har jag även lite växer på "vinterförvaring". Det är sånt som jag har hittat billigt nu i slutet av sommaren. För fina för att inte köpa, fast jag inte vet var jag vill ha det. Än. En fjärilsbuske, och en curry-planta. En prydnadskål (som egentligen skulle få ersätta sommarblommar i en kruka på framsidan av huset, men som är rätt söt här oxå), och lite smått och gott.

Nelly på favorit-platsen! Hon njuter av att få ligga på plattorna precis utanför uterummet. Här kan hon ha lite koll på mig så att jag inte försvinner, fast jag är inne, och samtidigt får hon lite "vind i pälsen".

Tycker köksgovet är snyggt också  .

Denhär fina chrysantemum fick jag av svärmor i går, och den blev ju perfekt i uterummet.

Bänken har mannens morfar gjort. Kuddarna hittade jag på Indiska, och mjökspannen var på rea på City Gross ;D.

Så var det måndag igen... Som Gitarkameratene sa:" Ja-ja... Ny dag..." ( Eller Ronny Eriksson; "Vakna' i morse. Den da'n förstörd." Men det var ju liite överdrivet, tycker jag nog!)

Poängen är väl att det trots hyggliga temperaturer definitivt är HÖST.

Lillprinsen är rejält snuvig och förkyld, och har fått vara hemma från skolan i dag. Prinsessan är mulen och gnällig och tycker det är orättvist at han får vara hemma "fast han inte har feber eller nå´n jättefarlig sjukdom, utan bara är lite äckligt snorig", som hon så empatiskt uttyckte sig.

Alltså är det höst. Och måndag. Suck. Och eftersom mannen var hemma i förmiddags, så är han på jobbet nu. Och jag sitter själv i höststormen och inväntar en möjlig katastrof.

Fast det börjar bli lite som jag gissar att det är med hunduppfostran. Kommer det inget godis, slutar man efter ett tag att ge vacker tass i tid och otid.

På samma sätt finns det kanske en gräns för hur länge man befinner sig i en slags skräckfylld väntan på mördaren som inte heller - ta i trä - verkar dyka upp. Oavsett hjälper det verkligen lite att ha "Hundis" lufsande runt i huset. VROOOFFF!

Men vad har detta att göra med ett litet fiskfat, kan man j undra...

Var på loppis i helgen tillsammans med grannen.

Fiskfatet fick jag för tre kronor! Är medveten om att troligtvis är ämnat för sill i olika varianter. Men på mitt fat kommer det bara att läggas fisk av godis-variant i så fall.

Hittade även sex små, djupa tallrikar (Staffordshire "Royal mail") som jag fick för 20 kronor! Lite nostalgi, eftersom mamma hade samma sort på väggen i köket. Kanske därför det kändes lite som att jag måste köpa dessa när jag såg dom.

Gjorde även två lamp-fynd, båda av skomakarlampa-variant, tror jag. Denna har fått plats i ett fönster i vardagsrummet.

Tyckte även att denna var lite av ett fynd. (Har ställt den lite på sniskan för att den ska synas bättre på bilden.) Vilken lyckad loppis-helg!

Här råder kaos nu för tiden. Har gjort ett bra tag, faktisk! Jag lägger HELA skulden på hunden. (Inte så schysst att skuldbelägga lilla gosiga Hundis för allt kaos i mitt liv. Men jag är nästan HELT säker på att allt vore annorlunda om vi bara fick  SOVA LITE MEEER! )

Natten börjar alltid lite för sent, eftersom det alltid är en av oss som inte ska till jobbet på morgonen. Så sitter den ena uppe lite för länge. Och det gör i grunden den andra också, eftersom vi oavsett jobb eller inte brukar gå upp senast i tid till att äta frukost ihop med barnen.  

I bästa fall ringer väckarklockan vid halv sju.   

På otursdagar ringer mannens klocka vid fem. I så fall ringer min klocka kvart över sex. Och sen har dagen börjat.

Men oavsett vilket, har natten tagit slut lååångt innan.

Prinsessan brukar komma in vi tre-halv fyra. Hundis vaknar och bökar omkring. Sen kommer brevbäraren (som sagt i tidigare inlägg) och Hundis SKÄLLER. Sen krafsar hon runt lite. Och sen vaknar hon glad och nöjd (och trött) vid tio över fem och verkar undra om inte klockan ska ringa snart. (Det ska den ju inte. Om den inte redan har ringt, så är det meningen att vi ska få sova nån timme till. Men Hundis verkar han nån inbyggt klocka som "ringer" senast tio över fem. Underbara valpen.)

I dag var grannen här igen. Vi diskuterade som vanligt vad som kunde ha varit bättre i livet, men även vad som är rätt bra.

Vi var överens om att det bästa som hänt oss är barnen. Och att det - trots allt - kan vara rätt trevligt med ett djur i familjen.

Hon berättade om "Rultan"; en tio kilos katt, som - i likhet med Nelly - även hon (eller han, om jag minns rätt) hade tagit sin plats i hemmet. Med bökande på nätterna, kattsand i hela huset, och tidvis matvägran när kattmaten helt plötsligt blivit osmaklig.

Och myset. En kvällsgosig Rultan i knät framför tv'n, så fanns lugnet där.

Nu skriver jag bort mig.

Även detta på grund av sömnbrist!

Det var kaoset.

Vi pratar en del om det, jag och grannen. Kanske har vi, i tillägg till tidvis oreda runt om i hemmet, även lite kaos i huvudet ibland. Jag har för mig att sånt häger ihop. Och just därför känns det än mera angeläget att röja upp omkring mig. Så att lugnet kan infinna sig även på "överste våning".

Just detta låg jag och tänkte på här om natten, när jag fick en till synes en briljant idé. Vad om vi gick ihop i systematiseringen! Så mycket lättare det skulle bli att INTE sväva bort i gamla minnen och "bra att ha"-tänkande om man sorterar skot/gästrummet ihop med någon som inte äger skräpet! Eller kanske inte...

Så kommer grannen, och vi pratar om saken. Kommer överens om att det är en jättebra idé. Typ. Eller att vi minsann åtminstone kan köra efter varann (dvs: jag bakom henne) till tippen nå'n dag (eftersom att jag annars inte hittar dit, samt att det blir en slags "öka sannolikheten att man går till gymmet"-princip; om man har avtalat med en kompis att man skall dit, blir det inte så lätt att ändra sig).

Alltså har jag en "tippen-träff" någon gång denna veckan.

Garaget och hallen är redan fulla av sopsäckar, och huvudet känns lite lättare, det med.

Kanske beror det även lite på att jag har haft en underbar natt - trots att mannen och prinsessan har varit på lägerskola i natt.

Lill-prinsen bad så snällt att få sova i min säng, då den för en gångs skull inte skulle vara upptagen av mannen och prinsessan. Jag sa att det fick han naturligtvis. Och så somnade vi båda, nästan i rimlig tid. Och sov lugnt hela natten, nästan.

Oroade mig pyttelite för alla busar, tjuvar och mördare som troligtvis var informerad om mannens frånvaro, och därför med stor sannolikhet bara väntade på att jag skulle somna, innan dom kunde börja med diverse hemskheter. Men efter några korta minuter blåste ångesten bort. Jag har ju Hundis. Då behöver man inte vara vaken halva natten tills dom kommer. Om hon kanske inte biter ihjäl någon, eller skrämmer bort någon, så är jag i alla fall säker på att hon väcker mig om det skulle komma någon jag inte har bjudit in.

Alltså sov jag. Och prinsen sov. Och hunden sov?!?! Lite konstigt var det. Hon brukar ju alltid böka lite. Och krafsa och bjäbba nå'n gång.

Familjen har äntligen fattat att trötta mamman måste få sova, tänkte jag. Och sov.

Nästa morgon vaknade jag före dom två andra. Gulligullgull. Hundis i prinsens famn. I sängen. SÅ SÖTA! Svårt att hitta arg-rösten och skälla ner henne på golvet, men det måste göras.

Skämmig Hundis kryper motvilligt ner. Prinsen myser vidare, mens jag hoppar i badkaret.

Tillbaks till sovrummet en kvart senare. Två mysande, gosiga varma småttingar i sängen...

Det är nog brått att röja undan i gästrummet. Annars vet jag inte var mannen och prinsessan ska sova när dom kommer hem.

PS! Till mannen: JA, sag skällde ordentlig på henne. Nej, det ska absolut inte upprepas!

Dagens Nelly:

Nu som vi har har börjat på "hundkurs" ska det nog bli lite annorlunda med responsen framöver. Fram tills nu har det väl varit lite så att Hundis lyssnar och lyder lite tillfälligt. Ibland och ibland inte, oberoende av det mesta.

Men nu har vi alltså gått på kurs hela familjen inklusive hund en söndag, och mannen har gått teorikurs en söndag. Så snart har vi nog inte bara en söt, glad och gosig hund, utan även en väldigt väluppfostrad hund. (Och det är självfallet tanken att det fortfarande ska vara en hund; Nelly.)

Alltså var vi i "Mossen" i dag och tränade "inkallning". Lite pinsamt att det i hägnet bredvid var en kvinna som tränade agillity med sina hundar. Så medan jag stod och lockade och ropade och bad att hon skulle komma hit "Kom då! Ja, KOOOM DÅ!", löp damen runt och pekade lite och fick på så sätt hundarna att springa över och under hinder och mellan pinnar.

I alla fall: Mossen i dag! "Kom hit!"

OCH SÅ KOM HON!!!!