I dag känns det som att vi har snabbspolat förbi våren och sommaren och gått direkt från vinter till höst (Gå direkt till fängelset utan att passera "Start"). Ve och fasa!

Ingen blommor som vill flytta ut i dag, inte! Så det får det bli kaffe inomhus istället.

    Dessa trevliga zink-husen hittade jag sist jag var hemma i Norge. Har sett att liknande finns här också. Det kanske blir en hel stad så småningom.      

Valparna föddes i går. 5 underbara eurasier-nallar kom till världen under eftermiddagen och kvällen. Vi följde det hela på uppfödarens blogg. Detta har vi väntat på!

Vid halv fyra-tiden dök den första upp på bloggen, och sedan satt vi som klistrade, hela familjen, och väntade på att det skulle komma flera valpar... Fem blev det, och en av dom skall så småningom bli vår.

Det känns näääästan lite som när ens egna små busungar kom till världen. Man väntade och väntade (och väääntade; tjejen kom 10 dagar efter beräknat datum, och killen hela två veckor "för sent"). Och så plötsligen satt man där och snusade mjuk underbar bebis-doft.

Lite så var det nu när vi väntade på valpningen. Fast vi bara har mött "mamma-vovven" en enda gång.

I dag fick vi äntligen se en bild på dom underbara små. Fem ulliga små bollar som lå och diade. Inte mycket man såg, om jag skall vara ärlig. Men tillräckligt för att man kunde gissa hur mjuka dom är och hur gott dom luktar. För det är med valpar som med bebisar: en särskilld mjukhet och en underbar doft.

Snart har vi en sånn här hemma! Och det ska bli så skönt!

Det är en sånn tid då jag behöver något att hänga tankarna på. Ett litet busigt valp-nyste som håller mig i gång...

Min goa mamma dog i vintras. 13de december vär det äntligen slut. Hon hade varit så fruktansvärt sjuk så länge. Och när min syster ringde och berättade att hon hade somnat in, var det nästan en lättnad.

Men tidvis blir det bara saknad och sorg. Och saker som innan enbart var glädje, har nu fått en skugga av längtan och smärta.

Mamma hade en underbar trädgård och kunde "allt" om blommor och växter. När kan man plantera rosorna? När kan man sätta ut spirorna som växer på "kontoret"? Vilka plantor vill ha gödning när?

Allt sånt visste hon.

Därför blir det extra tydligt nu på våren. Att jag inte längre kan ringa och fråga mamma.

Men detta har varit en underbar dag! Jag har pysslat i trädgården i vårsolen nästan hela dagen.

Jag har pottat om ett antal zinnia. Eftersom mammas kunskaper inte längre finns till mitt förfogande, har jag bestämt mig för att chansa. Lite. Några plantor har fått flytta ut i uterummet. Där är inte vinterisolerat, men hällre inte frost, tror jag. Som en "backup"-grej, har storparten fått komma tillbaks till kontoret. Åtminstone för några dagar.

Om hälften överlever, har vi drygt femtio plantor. Sen kommer dorotheorna, solrosorna, rosenbönorna, och alla dom andra. Det kommer att bli en underbart vacker sommar!

I dag har våren hälsat på på riktigt!    Jag har tillbringat stora delar av förmiddagen på en bänk i trädgården. Med en kaffekopp, fröpåsar och en hink med jord.

I dag blev det flera dorotea-blommor.   Tycker dom verkar vara lite "underskattade" här i Sverige. I Norge finns dom oftast till försäljning som färdig planta hos dom flesta handelsträdgårdar.

Här får jag vara nöjd om jag hittar frön, men här nere i Skåne går det jättebra att själv odla fram dessa underbara solälskande blommor! Fröna är pyttesmå, och dom första spirar likaså. Men när värmen börjar komma på riktigt och man kan sätta ut dom små plantorna, brukar växten ta fart.

Dom blir vackra i en låg kruka eller balkonglåda, men passar även utmärkt som kantväxt.

Jag brukar sätta dom lite över allt i stenpartiet som vi har mitt i trädgården. Det blir som små sol-indikatorer. På soliga dagar öppnar sig blommorna till vackra färgplättar i rabatten. Så bli det ännu en liten vår-längtan...

Städ-tanten kom alltså inte i dag. Dammet dansar i glada virvlar överallt. I den skarpa vårsolen ser man allt så obehagligt tydligt. I köket knastrar brödsmulorna under fötterna, och i hallen slipas golvet av sand och småsten som dom underbara barnen hade i vecken på byxorna när dom kom hem.

Men städ-tanten bestämde sig alltså trots allt för att sitta hela förmiddagen på en bänk i trädgården och inte städa ett dugg. (Kanske tur att dom lovar kallt och blåsigt väder till helgen, annars kanske det alldrig skulle bli nånon städning igen.)

Njo. Städ-tanten är ju jag, så klart. Och om man måste prioritera, så är det inte sånt som står högst upp på listan. Åtminstone inte när solen skiner.

Egentligen borde man fått ledigt från allt annat, så snart vårsolen kommer fram. Man borde egentligen fått ledigt hela våren, sommaren och storparten av hösten. Om man skulle hinna med hälften av det man planerar fixa och odla och plantera i trädgården.

Jag tror inte att min chef håller med.

Kanske har man fel jobb.

Kanske skulle man sadla om. Bli skidinstruktör på nå't fashionabelt ställe i Österrike på vintern, och bara mysa runt i trädgården resten av året. Det kan nog bli svårt att genomföra på riktigt. Jag hatar skidåkning. Är rädd för branta backar (bland annat), ock tycker bara om vinter och kyla när jag sitter inomhus med en kopp varm kakao (gärna framför en öppen spis, om det nu var så att vi skulle drömma bort oss lite).

Ingen valp i dag heller...

Det är så spännande att det nästan känns lite löjligt.

Vi ska alltså få en liten eurasier.  Om du vet hur en sån liten valp ser ut, forstår du kanske vår enorma förväntan lite bättre. Dom är som små, små mjuka nallebjörnar. Och snart har vi en här hos oss.

Men först måste dom födas, och leva lite - sisådär åtta veckor.

Under tiden får man se till att hålla sig lagom sysselsatt. Med barnen och trädgård och jobbet och möjligtvis lite städning.

Och kanske är det pensè-dags. Jag ska nog köpa några i morgon och sätta i krukorna på framsidan av huset. Även om vårsolen kanske ritkigt har bestämt sig för att stanna. Än.

  Som ni ser, kan jag inte riktigt släppa vår-temat. Fast det ät nollgradigt ute och nattens hagelskur fortfarende ligger som en blöt sörja i trädgården. Men har man tillräckligt med fantasi och längtan, kan man nästan känna doften av rosorna, som ännu inte har planterats   .

Jag tillhör den lyckliga skara fruar som har en man som kan tillvärka nästan vad det skulle vara.

I år ska det vara spaljeer och "lä-väggar" i min trädgård. Mannen har snickrat och svetsat, och nu är det bara blommorna som saknas. Och våren!

  Här skall det altså bli en underbar vägg av rosor. Jag har valgt "New Dawn" eftersom det är en tålig sort som klättrar högt och blommar mycket och länge.

Så nästa sommar har vi kanske ett härligt litet "ros-hörn" i vår trädgård.   

I kväll har det HAGLAT! Våren verkar vara ständigt mera avlägsen...

Men julrosen blommar = )

(Dessa bilderna har jag lånat. Kanske lägger jag upp en egen bild en annan dag.)

Jag köpte en planta för några veckor sen. Förra årets blomma står fortfarande i en kruka på trappan och verkar - om inte pigg & glad, så åtminstonde levande.

Jag föreställer mig en hel samling i olika färger och variationer. Det får kanske bli nästa års projekt. Men visst är det trevligt att ha något som blomstrar, fast det är minusgrader och hagelväder ute!

Just nu finns en hel del att längta efter!

Våren luras hela tiden. Ett par varma, soliga dagar... Då sådde jag och barnen tomater, zinnia och doroteablommor i små krukor som står och trängs i fönsterkarmen i kontoret.

Nu "hotar" dom med snökaos igen, och det lär gå ett tag innan något kan tänkas spira utomhus.

En annan längtan, är valpen som ska komma om någon vecka. Om allt går som det ska, får vi en eurasier-tik om ett par månader, och både jag och barnen är villt förväntansfulla.

Tjejen på nio har längtat efter en egen hund hela sitt liv. Killen på sju skulle nog klara sig med Nintendo och TV-spel, men även han börjar se fram emot nytillskottet i familjen.

Snart har vi en fyrbent kompis som troligtvis tuggar på allt som ligger framme (kanske ett bra sätt att få barnen att plocka undan lite efter sig när dom har spridit ut leksaker i hela huset), möjligtvis kissar lite här och var (så kommer städhinken kanske fram lite oftare), och underhåller familjen till alla dygnets tider.

Det senaste är kanske det ända som bekymrar mig lite.

Sömn är redan en allvarlig bristvara hos oss.

Med två vuxna som jobbar olika skift, är vi liksom aldrig "i fas". När mannen jobbar kvällsskift, kan vi sitta uppe länge och titta på TV och mysa, eller städa, eller göra vad man känner för, till långt in på natten.

Fast då borde jag gå och lägga mig tidigt, förstås, eftersom jag oftast ska upp tidigt, när han inte ska det.

Och sen är det samma sak, fast tvärt om, när jag jobbar kvällsskift.

Resultatet blir att vi nästan alltid är lite trötta. Varierat med perioder då vi är mycket trötta.

Men snart är det vår! Det måste det ju vara!!! Och då ska vi bli pigga och glada, och gå promenader och fixa i trädgården, och inte vara trötta alls. Förhoppningsvis. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det brukar vara. Jag kommer INTE ihåg att vi brukar bli sådär pigga nånsin. Men jag hoppas! Och längtar!