Just nu finns en hel del att längta efter!

Våren luras hela tiden. Ett par varma, soliga dagar... Då sådde jag och barnen tomater, zinnia och doroteablommor i små krukor som står och trängs i fönsterkarmen i kontoret.

Nu "hotar" dom med snökaos igen, och det lär gå ett tag innan något kan tänkas spira utomhus.

En annan längtan, är valpen som ska komma om någon vecka. Om allt går som det ska, får vi en eurasier-tik om ett par månader, och både jag och barnen är villt förväntansfulla.

Tjejen på nio har längtat efter en egen hund hela sitt liv. Killen på sju skulle nog klara sig med Nintendo och TV-spel, men även han börjar se fram emot nytillskottet i familjen.

Snart har vi en fyrbent kompis som troligtvis tuggar på allt som ligger framme (kanske ett bra sätt att få barnen att plocka undan lite efter sig när dom har spridit ut leksaker i hela huset), möjligtvis kissar lite här och var (så kommer städhinken kanske fram lite oftare), och underhåller familjen till alla dygnets tider.

Det senaste är kanske det ända som bekymrar mig lite.

Sömn är redan en allvarlig bristvara hos oss.

Med två vuxna som jobbar olika skift, är vi liksom aldrig "i fas". När mannen jobbar kvällsskift, kan vi sitta uppe länge och titta på TV och mysa, eller städa, eller göra vad man känner för, till långt in på natten.

Fast då borde jag gå och lägga mig tidigt, förstås, eftersom jag oftast ska upp tidigt, när han inte ska det.

Och sen är det samma sak, fast tvärt om, när jag jobbar kvällsskift.

Resultatet blir att vi nästan alltid är lite trötta. Varierat med perioder då vi är mycket trötta.

Men snart är det vår! Det måste det ju vara!!! Och då ska vi bli pigga och glada, och gå promenader och fixa i trädgården, och inte vara trötta alls. Förhoppningsvis. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det brukar vara. Jag kommer INTE ihåg att vi brukar bli sådär pigga nånsin. Men jag hoppas! Och längtar!