Så verkar det som att sommarvärmen är tillbaka!

  Nu blommar tulpanerna för fullt! På framsidan har vi lagt igen rabatterna, och ersatt dom med enbart lavendel och sten. Men i lavendel-rabatten har det alltså förvillat sig en enda tulpan (bilden överst). Den har blommat i flera dagar, och det är så vackert med denna enstaka tulpan bland stenarna och lavendeln!  

Sen har vi flera rabatter som är fulla av tulpaner i olika färger. Jag har planterat dom olika djupt, så att inte alla blommar samtidigt!

Senare på sommaren är det meningen att staketen här ska täckas av rosenbönor, sockerärtor och möjligtvis pipranka (om jag hittar någon).

Såhär ser det ut i mitt växthus nu! Tomatplantorna såg trista ut till en början, men dom senaste veckorna har dom verkligen växt till sig! Förra året köpte jag färdiga plantor, som av okänt anledning dog precis innan det var dags att börja vänta sig tomater. Så jag hoppas verkligen att det ska gå bättre i år. Och om det blir några tomater, er det ju kul att jag helt och hållet har drivit fram plantorna själv!

(Inte för att det behöver vara så svårt... Ett år fick vi KILOVIS med tomater i komposten! Och då gjorde vi inget annat än råkade slänga i några stycken som inte gick att äta! Men det är ju spännande om det blir nå't, när man har gjort sig besväret att så, vattna och plantera om...)

  Min absoluta favorit: Stockrosen!!! Den finns över allt här i Skåne. Mina första exemplar hittade jag viltvuxna i vägrenen ett år när min mamma var här på besök. Vi hade gått en promenad, när hon plötsligt nästan slängde sig i vägkanten, vild av entusiasm över att stockrosen växte vilt här nere i Syd-Sverige.

Vi skyndade hem och hämtade en spade, och smög sen tillbaks, som två tjuvar i natten  

En grävde och en vaktade... 

Några år senare är min trädgård fylld av dessa underbara blommor i alla dess färger. På hösten har jag mina "stockros-ställen" där jag tar med barnen och går och samlar fröer. Dessa är bara att slänga ut där man vill ha blommorna, så kommer dom magiska plantorna upp nästa vår.

Har jag inte fel för mig, så blommar dom först andra året. Dom kallas tvååriga, men här i Skåne självsår dom sig. Så när man väl har fått plantor som blommar, så fortsätter processen av sig själv.

En annan favorit är vallmon! Utpå försommaren målas hela ängar i rött och gult här nere. Det är raps och vallmor, som plötsligt färger landskapet och sprider glädje och en sorts hopp under några korta veckor.

Här är årets första vallmo i MIN trädgård!

Dom senaste dagarna har det verkligen varit växlande väder. Sommartemperaturer ena dagen, och nästan minusgrader påföljande natt. En rysare, när man lite optimistiskt redan har börjat plantera ut dom små plantorna som jag sådde inomhus tidigare i våras. Som tur är, hann jag inte sätta ut så mycket, innan väderleksrapporten igen varslade om kyla och vind.

Tulpanerna står i skugga storparten av dagen, men nu börjar dom äntligen nästan blomma.

I denna rabatten har jag även rosenbönor, sockerärtor och solrosor.

Här står tre stk hosta, två rosor, en klematis och ett antal dorotheablommor.

Uterummet är för tiden fyllt med små växter, och mannen undrar om det inte blir plats till OSS där snart...

Även i dag har det varit kallt och lite blåsigt, men dom lovar varmare väder till helgen, så då kanske jag får planterat ut lite till. Så vi åtminstone får plats kring matbordet där ute.

Mannen byggde uterummet helt själv under våren/sommaren -08, och under den varmare tiden på året, är det det absolut bästa "rummet" i huset! Stort och luftigt, med  utsikt över hela trädgården. Vad  mera kan man önska sig?!

På lördag är det 14 dagar till valpen kommer! Visst är hon vacker! Lite fundersam, nästan.

Vi har pratat om att en del av trädgården kanske måste ge plats till en lite "valp-lekplats". Rum för att skutta och "klättra" och utforska lite. (Vi tar det inte alls till överdrift! Inte på något sätt  .)

Så är det "på riktigt"! 21 maj kan vi hämta valpen! En brun liten luden eurasier, som inte riktigt ser ut som en ordentlig hund än, utan mer som en nalle som någon har pusslat ihop lite fel... Stort huvud, nästan inga öron, korta små ben och en smal kort svans. Men man ser möjligheterna! Det kommer att bli en underbar vovve! Och naturligtvis är hon den allra, allra sötaste valpen som finns! För valpar SKA vara så där lite ur proportion!

Och om tre-fyra veckor bor hon alltså hos oss! Fantastisk! Känns lite som att vi skal få en bebis i hus igen.  Hos uppfödaren har vi fått goda råd om vad man gör om valpen inte vill sova, vilken mat hon kan tänkas vilja ha, och lite allmänt man kan tänkas behöva veta med en sån liten i hemmet. Mannen har köpt kompostgaller så vi kan hålla vovven utestängd från vissa rum, och tidvis instängd på vissa. (Tydligen kan de vara smart att ha henne i en liten "komposthage" - bredvid vår säng - på natten. Men om jag känner mig och mannen rätt, så kommer vi att turas om att smyga upp henne i sängen när vi tror att den andra sover  .) 

Känner lite behovet av att FIXA saker nu! Som innan första barnet kom, och man skulle renovera och storstäda och handla allt hon kunde tänkas behöva dom första fem-sex åren. Lite så är det nu. Vi kanske måste:

1) Köpa mer kompostgaller

2) Köpa hundleksaker (så hon inte tuggar sönder för många skor, kanske).

Eller

2) Leta fram barnens avlagda nallar

3) Köpa hundkorg (eller liknande, som hon troligtvis inte vill sova i, eftersom vår säng är mysigare)

4) Identifiera och plocka undan alla potentiellt livsfarliga saker, såsom lego-klossar och liknande

5) Valp-säkra trädgården: kolla att staketet är helt, ta reda på vilka växter som är giftiga (ska inte finna så många, för vi har ju faktisk barn som har överlevd här, men man vet aldrig!) och, framför allt:

6) Avsluta alla tidkrävande projekt, så allt är avklarat tills "bebisen" kommer! och så vidare... (Nåja...)

I lördags hade vi kalas för lillkillen som ska fylla sju. Det blev ett riktigt MONSTERKALAS, så klart.

Menyn bestod av avhuggna fingrar, spökmaränger och dödskalle-tårta.   

       Fingrarna fick lite delad mottagning av gästerna. Dom flesta tyckte detta var jättehäftigt, och ville mer än gärna smaka. Men några verkade tycka att det var lite sjukt att servera kroppsdelar på ett barnkalas.   

Det har varit en hektisk, men trevlig helg!

I fredags var jag och mannen på Flyinge plantskola och köpte rosor! 

NEW DAWN, 3 stk

WHITE NEW DAWN,1 stk

Och:

RÖD GRAND HOTEL, 1 STK., samt 1 klematis (Jackmanii) och 3 stk hosta i olika varianter. Och det mesta har kommit i jorden, fördelat på olika rabatter med tillhörande spaljeer. Så får man verkligen hoppas att det inte vänder och blir kallt igen .

I dag känns det som att vi har snabbspolat förbi våren och sommaren och gått direkt från vinter till höst (Gå direkt till fängelset utan att passera "Start"). Ve och fasa!

Ingen blommor som vill flytta ut i dag, inte! Så det får det bli kaffe inomhus istället.

    Dessa trevliga zink-husen hittade jag sist jag var hemma i Norge. Har sett att liknande finns här också. Det kanske blir en hel stad så småningom.      

Valparna föddes i går. 5 underbara eurasier-nallar kom till världen under eftermiddagen och kvällen. Vi följde det hela på uppfödarens blogg. Detta har vi väntat på!

Vid halv fyra-tiden dök den första upp på bloggen, och sedan satt vi som klistrade, hela familjen, och väntade på att det skulle komma flera valpar... Fem blev det, och en av dom skall så småningom bli vår.

Det känns näääästan lite som när ens egna små busungar kom till världen. Man väntade och väntade (och väääntade; tjejen kom 10 dagar efter beräknat datum, och killen hela två veckor "för sent"). Och så plötsligen satt man där och snusade mjuk underbar bebis-doft.

Lite så var det nu när vi väntade på valpningen. Fast vi bara har mött "mamma-vovven" en enda gång.

I dag fick vi äntligen se en bild på dom underbara små. Fem ulliga små bollar som lå och diade. Inte mycket man såg, om jag skall vara ärlig. Men tillräckligt för att man kunde gissa hur mjuka dom är och hur gott dom luktar. För det är med valpar som med bebisar: en särskilld mjukhet och en underbar doft.

Snart har vi en sånn här hemma! Och det ska bli så skönt!

Det är en sånn tid då jag behöver något att hänga tankarna på. Ett litet busigt valp-nyste som håller mig i gång...

Min goa mamma dog i vintras. 13de december vär det äntligen slut. Hon hade varit så fruktansvärt sjuk så länge. Och när min syster ringde och berättade att hon hade somnat in, var det nästan en lättnad.

Men tidvis blir det bara saknad och sorg. Och saker som innan enbart var glädje, har nu fått en skugga av längtan och smärta.

Mamma hade en underbar trädgård och kunde "allt" om blommor och växter. När kan man plantera rosorna? När kan man sätta ut spirorna som växer på "kontoret"? Vilka plantor vill ha gödning när?

Allt sånt visste hon.

Därför blir det extra tydligt nu på våren. Att jag inte längre kan ringa och fråga mamma.

Men detta har varit en underbar dag! Jag har pysslat i trädgården i vårsolen nästan hela dagen.

Jag har pottat om ett antal zinnia. Eftersom mammas kunskaper inte längre finns till mitt förfogande, har jag bestämt mig för att chansa. Lite. Några plantor har fått flytta ut i uterummet. Där är inte vinterisolerat, men hällre inte frost, tror jag. Som en "backup"-grej, har storparten fått komma tillbaks till kontoret. Åtminstone för några dagar.

Om hälften överlever, har vi drygt femtio plantor. Sen kommer dorotheorna, solrosorna, rosenbönorna, och alla dom andra. Det kommer att bli en underbart vacker sommar!

I dag har våren hälsat på på riktigt!    Jag har tillbringat stora delar av förmiddagen på en bänk i trädgården. Med en kaffekopp, fröpåsar och en hink med jord.

I dag blev det flera dorotea-blommor.   Tycker dom verkar vara lite "underskattade" här i Sverige. I Norge finns dom oftast till försäljning som färdig planta hos dom flesta handelsträdgårdar.

Här får jag vara nöjd om jag hittar frön, men här nere i Skåne går det jättebra att själv odla fram dessa underbara solälskande blommor! Fröna är pyttesmå, och dom första spirar likaså. Men när värmen börjar komma på riktigt och man kan sätta ut dom små plantorna, brukar växten ta fart.

Dom blir vackra i en låg kruka eller balkonglåda, men passar även utmärkt som kantväxt.

Jag brukar sätta dom lite över allt i stenpartiet som vi har mitt i trädgården. Det blir som små sol-indikatorer. På soliga dagar öppnar sig blommorna till vackra färgplättar i rabatten. Så bli det ännu en liten vår-längtan...

Städ-tanten kom alltså inte i dag. Dammet dansar i glada virvlar överallt. I den skarpa vårsolen ser man allt så obehagligt tydligt. I köket knastrar brödsmulorna under fötterna, och i hallen slipas golvet av sand och småsten som dom underbara barnen hade i vecken på byxorna när dom kom hem.

Men städ-tanten bestämde sig alltså trots allt för att sitta hela förmiddagen på en bänk i trädgården och inte städa ett dugg. (Kanske tur att dom lovar kallt och blåsigt väder till helgen, annars kanske det alldrig skulle bli nånon städning igen.)

Njo. Städ-tanten är ju jag, så klart. Och om man måste prioritera, så är det inte sånt som står högst upp på listan. Åtminstone inte när solen skiner.

Egentligen borde man fått ledigt från allt annat, så snart vårsolen kommer fram. Man borde egentligen fått ledigt hela våren, sommaren och storparten av hösten. Om man skulle hinna med hälften av det man planerar fixa och odla och plantera i trädgården.

Jag tror inte att min chef håller med.

Kanske har man fel jobb.

Kanske skulle man sadla om. Bli skidinstruktör på nå't fashionabelt ställe i Österrike på vintern, och bara mysa runt i trädgården resten av året. Det kan nog bli svårt att genomföra på riktigt. Jag hatar skidåkning. Är rädd för branta backar (bland annat), ock tycker bara om vinter och kyla när jag sitter inomhus med en kopp varm kakao (gärna framför en öppen spis, om det nu var så att vi skulle drömma bort oss lite).

Ingen valp i dag heller...

Det är så spännande att det nästan känns lite löjligt.

Vi ska alltså få en liten eurasier.  Om du vet hur en sån liten valp ser ut, forstår du kanske vår enorma förväntan lite bättre. Dom är som små, små mjuka nallebjörnar. Och snart har vi en här hos oss.

Men först måste dom födas, och leva lite - sisådär åtta veckor.

Under tiden får man se till att hålla sig lagom sysselsatt. Med barnen och trädgård och jobbet och möjligtvis lite städning.

Och kanske är det pensè-dags. Jag ska nog köpa några i morgon och sätta i krukorna på framsidan av huset. Även om vårsolen kanske ritkigt har bestämt sig för att stanna. Än.

  Som ni ser, kan jag inte riktigt släppa vår-temat. Fast det ät nollgradigt ute och nattens hagelskur fortfarende ligger som en blöt sörja i trädgården. Men har man tillräckligt med fantasi och längtan, kan man nästan känna doften av rosorna, som ännu inte har planterats   .

Jag tillhör den lyckliga skara fruar som har en man som kan tillvärka nästan vad det skulle vara.

I år ska det vara spaljeer och "lä-väggar" i min trädgård. Mannen har snickrat och svetsat, och nu är det bara blommorna som saknas. Och våren!

  Här skall det altså bli en underbar vägg av rosor. Jag har valgt "New Dawn" eftersom det är en tålig sort som klättrar högt och blommar mycket och länge.

Så nästa sommar har vi kanske ett härligt litet "ros-hörn" i vår trädgård.