Lite av årets tomatskörd. Det blev kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig... Inte så stora, och flera var lite vattniga på smaken. Men med allt regn vi har haft så kunde det ha varit betydligt sämre också.

SOMMARPYSSEL NÄR DET REGNAR...

I år blev det äntligen av att vi testade "betonggjutnings-förmågan". När vi hade släkten på besök och alla hade börjat små-deppa lite över vädret, så blandade vi en hink och lät fantasin springa fritt. Resultatet blev såhär fint  ! Funderar på att göra en bordsplatta nästa gång. Ett egenhändigt tillverkat trädgårdsbord vore toppen! Fast man ska kanske ta det lite i taget...

Vackraste ljushållaren gjorde Stina  .

En silikon-form till istärningar, blev toppen att göra små betong-äpplen i! Dessa har Gustav gjort!

En blomster-formad skål blev till denna blomman, som Stina gjorde.

Och pepparkaksformar är perfekta också till betonggjutning.

  Dagens Nelly:

I år gick semestern till Alingsås. För alla vill väl till Alingsås  . Egentligen ville vi till Göteborg. Men där hittade vi inga trevliga campingplatser, och det närmaste alternativet var fullbokad. Alltså blev det   Lövekulle camping i Alingsås. En liten, trevlig (men kanske inte så jättespännande) campingplats vid sjön Mjörn.

Vädret var sådär, men det har det ju varit i stort sett hela sommaren, så vi börjar väl vänja oss. I alla fall blev det bad i sjön nästan varje dag.

Campingen hade en egen trevlig liten strand, men där fick man inte ha med hundar. Alltså körde vi ett par minuter till nästa badstrand, där både barn och hundar kunde svalka sig.

Promenadspår från campingen.

På väg till... eller från .

Den dystra grå himlen var i stort sett ett eftermiddagsfenomen, som tur var! Morgnarna började fint med sol och lagom värme. Ut mot förmiddagarna åkte vi till stranden några timmar, och sen mot eftermiddagarna drog såna här åskmoln in.   

En dag tog vi tåget in till Göteborg.Det kändes väldigt "storstads-likt"! Fruktansvärt massa folk över allt (troligtvis var minst hälften turister, som vi). Vi höll hårt i barnen, väskan och hunden, och kämpade oss fram i myllret.

Vi köpte vars en hamburgare och satte oss lite vilsna i en trappa nere vid vattnet. Då kom det - som på beställning - en kille som undrade om vi inte skulle ta en liten sightseeing på kanalen. Det skulle vi! Vi bökade ombord oss i båten tillsammans med en massa andra turister. Där var bland annat en engelsk-talande familj. Flickan stirrade på Nelly, och frågade sin mamma: "Tror du att det är en räv?" "Jag är inte säker," svarade mamman. "Men jag tror att det är

en hund".

http://www.stromma.se/sv/Sightseeing/Goteborg/Turer-till-sjoss/Paddan-pa-Savean/

Vi hoppade av båten mitt nere i hamnen. Där låg flera museumsbåtar som man fick gå om bord i - om man inte var hund (eller räv).

Mannen och barnen gick om bord på Maritiman. Jag och "Räv-hundis" gick på bryggan och såg oss omkring och saknade vår familj. "Hundis" pep och ylade nästan hela tiden, och jag fick intryck av att flera förbipasserande trodde att jag hade stulit henne.

När de saknade väl återkom, var glädjen motsvarande enorm, med hopp och skutt och blöta pussar.   

Sista dagen blev det fiske från den trevliga bastu-bryggan. I den röda kojan kunde man basta - om man bokade tid. Vi gjorde inte det. Men barnen fick prova metspöt utan fiske-kort, så då gjorde vi det. Fick inga fiskar dock, och bra var kanske det. Hemvägen skulle nog inte bli så kul om bilen var full av fisk...

Så är det redan nästan augusti... Och sommaren var kort... Det mesta regna' bort... Känns det som. Nu hänger hoppet på att det kanske kan bli en fin sensommar åtminstone.

Men det är relativt fint i trädgården.

Pool-projektet blev en aning mer komplicerad och tidkrävande än jag hade tänkt mig. Delar av trädgården är en stor lerhög. Sen är det flera små lerhögar. En rund, fin "platta" där poolen så småningom (inom när framtid, hoppas jag) ska stå. Nelly är minst sagt frustrerad över att hon inte får springa fritt där ute. Jag drömde här om natten att jag råkat släppa ut henne. Och när mannen inspekterade "poolen" var det inte längre en nedsänkt "platta" med jämt och fint "sandgolv", utan mera en gigantisk hög med lera, sand och sten. Och så vill vi ju INTE ha det!!!

I övrigt är här rätt okej...

Zinnia'ne har fått dela rabatt med det som visar sig vara mängder med stora vackra solrosor.

Lejongapen blommar också för fullt! Det blir nog några såna nästa år också. Men då ska jag nog försöka samla dom lite mer systematiskt i én rabatt.

Stinas persilja växer som bara den. Men vi är inte så bra på att plocka in den...

Stenrabatten har blivit alldeles vild denna sommaren. Måste nog gallra bort lite. Men stockrosorna är underbara!

Rosenbönorna börjar bli precis så vackra som jag hade hoppats på. Dom kom mycket senare än jag trodde, men nu växer det som ogräs, så även detta ska nog få komma igen nästa sommar!

Regnväder har vi haft tillräckligt av! Såna grå dagar kan man sitta inne och göra "trädgårds-konst" tillsammans med barnen  . Dessa är gjort av hönsnät, och dom flesta som har testat (inklusive delar av släkten som var på besök) har blivit alldeles "biten". I perioder massproduceras det, och utöver hösten ska det nog bli många hjärtan i trädgården!   

En enda pion har slagit ut i år. Det är en trött Sarah Berhardt som i väntan på en bättre placering, fick bo i en svart "murarhink". Den har nog bott där ett par år nu. Ock ändå blommar den stackarn. Nu vet jag inte om jag vågar flytta den...

I dag cyklade jag med barnen till Tirups örtagård. Där är så underbart både för små och stora. Massor av underbara växter, underbara krukor, spaljer och annat till försäljning eller bara att titta på, en jättekul lekplats för barnen, och café för stora och små.

Just nu ligger mitt fokus på spaljéer och annat man kan göra i järn och liknande. Funderar på att lära mig svetsa. Så kan man göra sina egna grejer. Men det får kanske bli ett vinter-projekt.

Nostalgin är över för denna gång. Det får nog bli en blogg på halvdålig svenska även i fortsättningen. Det är ju här jag lever och bor, här jag har mitt allt...

Denna underbara pil står det flera liknande av på grönområdet runt barnens skola. Det är vackert året om. Och jag tar mig nästan i att längta lite till hösten...

Semestern närmar sig sitt slut. Vi har haft nöjet att ha min syster och familjen på besök för första gång på lääänge. Typiskt att det blev regn nästan hela den tiden dom var här. Men lite sommar-sysslor har det ändå blivit:

TVEDÖRA

Här var vi med barnen och systern med familj och badade. Ankorna var så tama att dom åt ur handen på en (om man ville)... Och dom lät sig inte skrämmas av att vi hade två hundar med oss.

TVÅ KOMPISAR i trädgården... Ibland var Nelly mer kompis än Maja  . Det skulle hoppas och skuttas och lekas helt oavbrutet, tyckte Nelly. Maja tyckte nog att det kunde varit skönt att bara ta det lite lugnt också... Tidvis fick vi sära på dom för att få lite lugn och ro. Men nu, när alla har åkt hem tror jag nog att dom saknar varann.

LITE ANDLIG föda blev det också. Vi hann precis en liten titt i Domkyrkan i Lund innan dom stängde, och på vägen vidare hittade vi denna vackra portalen.

"Önskebrunnen" där inne hade denna vackra inskription från Bibeln:

Det blev även en utflykt till FALSTERBO. Vilken vacker sommar-by. Men kanske liiite av en låtsas-värld.

Härom dagen kunde man läsa om vad unga kapitalister använder sina pengar på i Båstad. Stickorden är "vaskning" och "traskning". Båda går ut på att beställa champagne, betala för den, och sen inte dricka den. Det skulle vara ett sätt att visa hur vansinnigt mycket pengar man har.

Vid närmare undersökning visar det sig att Svenska Dagbladet har kollat upp fenomenet och konkluderat med att det - tack och lov - verkar existera endast som en myt. (Och inte något av detta hade egentligen något att göra med Falsterbo, men ändå...)

Som sagt så er det svömmebasseng på gang.

Prosessen har (selvfölgelig) blitt utrolig mye lenger og mer komplisert enn först antatt (selv i de villeste fantasier).

Tanken var at vi burde ha et basseng. Ettersom ungene er "innestengt" i hus og hage på ubestemt tid (med en ny valp som ikke kan väre alene), burde vi i det minste ha et basseng. Og da mente jeg vel egentlig ikke noe av typen "swimmingpool" med trapp og stupebrett og tilhörende omkledningsrom med fuglekvitter-musikk og låne-morgenkåpe.

Tenkte heller noe sånt som kunne settes opp på en ettermiddag, fylles på en påfölgende formiddag, og deretter bades i!

Kanskje med en eller annen form for oppvarming. For vel er klimaet her i Skåne et litt annet enn det var for eksempel i Bergen sist jeg var der, men de fleste svömmebasseng (uansett luksusgrad) har likevel en tendens til å väre mer eller mindre iskalde. Med eller uten oppvarming. Litt mindre iskalde med enn uten.

Og så måtte det väre litt passelig stort. Så man virkelig fikk badet ordentlig. Hivs det var det man ville.

Mannen googlet noen dager, og mente deretter at han hadde funnet det jeg var ute etter.

Et som målte 3.60 i diameter. Ved närmere ettertanke var det like greit å ta ett som var 4.60

Altså: et som målte 4.60 i diameter, hadde en form for stålkanter (som selvfölgelig på alle måter må väre mer holdbart og pålitelig enn alle former for plast), og som man dessuten kunne grave ned, hvis man noen gang (i framtiden, oppfattet jeg det som) skulle få lyst til det.

Mannen kjörte velvillig av sted til en dertil egnet butikk og innhandlet herligheten. Som deretter bare så vidt fikk plass på gjesterommet. Inntill videre.

Diverse svömmebassengsider på "nettet" ble siden lest, med lupe.

Det med å grave ned svömmebassenget "ved en senere anledning" viste seg å kanskje ikke väre så lurt. Ville man ha det nedgravd var det best å gjöre det heller för enn senere. For det å först satte opp bade-greien, for dertetter å grave den ned når man hadde mer tid og lyst, kunne lett lede till lekkasje av dimensjoner! ("Det låt som om en lastebil kjörte gjennom huset", fikk vi vite, når vi leste på en side der noen skrev om hvordan det var når metall-veggene i svömmebassenget ga etter.)

Dét vil vi jo ikke, så da gjelder det å gjöre det rett "från början"!

Ska det graves ned, så ska det graves ned.

Og uansett må man tydeligvis grave litt. En hel del. For dette viste seg å väre et sånt svömmebasseng som ikke bare uten videre kunne settes på plenen og fylles med vann. Det burde man jo kunne regne ut på forhånd... (Jeg mistenker at noen kanskje HAR regnet det ut på forhånd, og muligens også informert meg om dette. Men man har jo en tendens til å luke bort ikke önskelig informasjon, og heller fokusere på den önskelige...)

Altså: det må graves så alt kommer i water, og man kan fylle på med stein og sand og isopor og gudene vet hva. Og DERETTER kan man muligen sette opp svömmebassenget. (Antagelig er det mer ikke önskelig informasjon om ting og tang man må gjöre derimellom, men det orker jeg virkelig ikke å tenke på nå!)

Så om man må grave - tja, kanskje 30 cm, så kan man like gjerne grave en halvmeter til.

Som sagt, så gjort, kanskje.  Flaks at ungene ELSKER å grave, tenkte jeg. Og satte i gang med liv og lyst en ettermiddag mannen var på jobb. Hullet ble ikke så stort. Men jordhaugen som vi gravde opp ble gigantisk! Veldig fort tok den opp en helt urimelig del av hagen. Litt mer graving, så hadde vi ikke kommet inn gjennom porten.

Mannen kom hjem, og begynte å snakke om gravemaskin og container (til jorden som ble til overs), og tusenlapper hit og dit. Men visst burde man vel kunne grave et lite hull i löpet av noen fridager??? Og plassere jorden litt her og der, der den kunne komme til nytte?

Mannen har jo sselvfölgelig ikke fri. Men jeg og barna er like entusiastiske... Eller ikke. Mannen har regnet igjen. Det handler om 8 tonn jord. Eller 18. (Også sånn uönsket informasjon, som man ikke gjerne går rundt og husker!)

Nå kan jeg ärlig påstå at vi har sömmebasseng på gjesterommet. Uten fuglekvitter og lånemorgenkåper, selvfölgelig. Og uten vann.

Men mannen kjenner en som kjenner en som har en liten gravemaskin som kanskje er liten nok til å komme inn i hagen vår, men som lievel graver opp 18 tonn utrolig mye fortere enn meg og ungene.

Og i stedetfor å leie container, skal vi lage utrolig store, opphöyde bed rundt omkring i hagen, der iallefall 1/3 av jorden burde få plass.

Og mens kvernen maler sakte, siver luften ut av vår grönne - nå degradert til - resrvesvömmebasseng. Som ett slags malende bevis på hva som antagelig hadde hendt hvis vi hadde nöyet oss med en enklere plast-variant.

Nå burde jeg kanskje etterhvert föle en viss pessimisme. Mannens bekjente har ikke fått tak på han som antagelig har en gravemaskin som kanskje er liten nok til å komme inn i vår hage. Og hullet i hagen vokser ikke mer enn det vår lille eurasier-valp graver unna på en dag.

Men om et par dager kommer min söster og familien på besök hele veien fra Arna/Bergen. Og da skal man se at det blir fart i sakene!!!

Eller så kjörer vi bare til stranden ;D

Tirsdags natt. Mannen jobber. Barna sover. Bare hunden gjör seg bemerket med en og annen salto (hun er i "det gale hjörnet" =) og et lite, kjärlig småbitt i leggen.

Fant en vakker blogg i dag! "Blått til lyst." En (tror jeg) godt voksen dame blogget om hus og hage. Det var vakre bilder, og vakker tekst. Sånn utrolig vakker tekst! Og jeg innså plutselig at jeg savner språket mitt!

Det var så jeg nesten ble litt trist! En vidunderlig sommerkveld, roen har senket seg, jeg har litt tid for meg selv. Og nå sitter jeg her og savner Norge. Og alt med det!

Mamma döde i desember. Iblandt tror jeg at jeg har "sörget ferdig" ; hun var syk så lenge, og når hun döde var det nesten en lettelse at hun fikk slippe å lide mer. Men nå, når jeg leste denne bloggen, kom hjemlengselen over meg. Og alt med den... Og kvelden ble plutselig trist, men samtidig god...

Jeg tror at dette må bli en norsk blogg fra Skåne.

Jeg vet ikke hvem det er som klikker inn her hver dag. Det er ikke så mange, men jeg gjetter jo på at de fleste er venner og bekjente her i Sverige.

Nå blir det i allefall andre tider! Nå blir det en liten revolusjon. Nå blir det svensk blogg på norsk!

Og de som ikke orker lese, kan jo titte på bildene = D

Ännu en underbar sommardag!

I väntan på den "riktiga" poolen, har barnen tömt den lilla uppblåsbara (IGEN), och nu står den och fylls med nytt ,rent ISKALLT vatten. Och denna gången ska vi slå i lite vaddetnuär, så att det inte växer alger i den efter fem minuter.

Nuförtiden är man och går i "mossen" flera gånger om dagen. Va skönt att kunna få gå promenader utan att behöva känna att man hellre skulle städat eller tvättat eller gjort något helt annat. Nu är det snarare så att man har lite dåligt samvete om man inte är där tillräckligt ofta. Det som känns som en extra bonus med att vara hundägare nu på sommaren, kanske inte blir lite kul när  vinterkylan smyger sig på oss. Fast det är ju så skönt att få gå i väg och traska bland träden med hunden och kanske barnen eller kanske bara mina egna tankar.

Nu är det äntligen stockros-blomning! Det är inte så länge dom står, men den tiden dom blommar, är dom vackrast av allt i min trädgård!

När vi gick i mossen i dag, hittade jag några stockrosor i helt vitt och mörk rött. Jag har inga av dom, så framöver ska jag hålla kolla på dessa, och kanske kan man samla några fröer!