Valparna föddes i går. 5 underbara eurasier-nallar kom till världen under eftermiddagen och kvällen. Vi följde det hela på uppfödarens blogg. Detta har vi väntat på!

Vid halv fyra-tiden dök den första upp på bloggen, och sedan satt vi som klistrade, hela familjen, och väntade på att det skulle komma flera valpar... Fem blev det, och en av dom skall så småningom bli vår.

Det känns näääästan lite som när ens egna små busungar kom till världen. Man väntade och väntade (och väääntade; tjejen kom 10 dagar efter beräknat datum, och killen hela två veckor "för sent"). Och så plötsligen satt man där och snusade mjuk underbar bebis-doft.

Lite så var det nu när vi väntade på valpningen. Fast vi bara har mött "mamma-vovven" en enda gång.

I dag fick vi äntligen se en bild på dom underbara små. Fem ulliga små bollar som lå och diade. Inte mycket man såg, om jag skall vara ärlig. Men tillräckligt för att man kunde gissa hur mjuka dom är och hur gott dom luktar. För det är med valpar som med bebisar: en särskilld mjukhet och en underbar doft.

Snart har vi en sånn här hemma! Och det ska bli så skönt!

Det är en sånn tid då jag behöver något att hänga tankarna på. Ett litet busigt valp-nyste som håller mig i gång...

Min goa mamma dog i vintras. 13de december vär det äntligen slut. Hon hade varit så fruktansvärt sjuk så länge. Och när min syster ringde och berättade att hon hade somnat in, var det nästan en lättnad.

Men tidvis blir det bara saknad och sorg. Och saker som innan enbart var glädje, har nu fått en skugga av längtan och smärta.

Mamma hade en underbar trädgård och kunde "allt" om blommor och växter. När kan man plantera rosorna? När kan man sätta ut spirorna som växer på "kontoret"? Vilka plantor vill ha gödning när?

Allt sånt visste hon.

Därför blir det extra tydligt nu på våren. Att jag inte längre kan ringa och fråga mamma.

Men detta har varit en underbar dag! Jag har pysslat i trädgården i vårsolen nästan hela dagen.

Jag har pottat om ett antal zinnia. Eftersom mammas kunskaper inte längre finns till mitt förfogande, har jag bestämt mig för att chansa. Lite. Några plantor har fått flytta ut i uterummet. Där är inte vinterisolerat, men hällre inte frost, tror jag. Som en "backup"-grej, har storparten fått komma tillbaks till kontoret. Åtminstone för några dagar.

Om hälften överlever, har vi drygt femtio plantor. Sen kommer dorotheorna, solrosorna, rosenbönorna, och alla dom andra. Det kommer att bli en underbart vacker sommar!