I dag har våren hälsat på på riktigt!    Jag har tillbringat stora delar av förmiddagen på en bänk i trädgården. Med en kaffekopp, fröpåsar och en hink med jord.

I dag blev det flera dorotea-blommor.   Tycker dom verkar vara lite "underskattade" här i Sverige. I Norge finns dom oftast till försäljning som färdig planta hos dom flesta handelsträdgårdar.

Här får jag vara nöjd om jag hittar frön, men här nere i Skåne går det jättebra att själv odla fram dessa underbara solälskande blommor! Fröna är pyttesmå, och dom första spirar likaså. Men när värmen börjar komma på riktigt och man kan sätta ut dom små plantorna, brukar växten ta fart.

Dom blir vackra i en låg kruka eller balkonglåda, men passar även utmärkt som kantväxt.

Jag brukar sätta dom lite över allt i stenpartiet som vi har mitt i trädgården. Det blir som små sol-indikatorer. På soliga dagar öppnar sig blommorna till vackra färgplättar i rabatten. Så bli det ännu en liten vår-längtan...

Städ-tanten kom alltså inte i dag. Dammet dansar i glada virvlar överallt. I den skarpa vårsolen ser man allt så obehagligt tydligt. I köket knastrar brödsmulorna under fötterna, och i hallen slipas golvet av sand och småsten som dom underbara barnen hade i vecken på byxorna när dom kom hem.

Men städ-tanten bestämde sig alltså trots allt för att sitta hela förmiddagen på en bänk i trädgården och inte städa ett dugg. (Kanske tur att dom lovar kallt och blåsigt väder till helgen, annars kanske det alldrig skulle bli nånon städning igen.)

Njo. Städ-tanten är ju jag, så klart. Och om man måste prioritera, så är det inte sånt som står högst upp på listan. Åtminstone inte när solen skiner.

Egentligen borde man fått ledigt från allt annat, så snart vårsolen kommer fram. Man borde egentligen fått ledigt hela våren, sommaren och storparten av hösten. Om man skulle hinna med hälften av det man planerar fixa och odla och plantera i trädgården.

Jag tror inte att min chef håller med.

Kanske har man fel jobb.

Kanske skulle man sadla om. Bli skidinstruktör på nå't fashionabelt ställe i Österrike på vintern, och bara mysa runt i trädgården resten av året. Det kan nog bli svårt att genomföra på riktigt. Jag hatar skidåkning. Är rädd för branta backar (bland annat), ock tycker bara om vinter och kyla när jag sitter inomhus med en kopp varm kakao (gärna framför en öppen spis, om det nu var så att vi skulle drömma bort oss lite).

Ingen valp i dag heller...

Det är så spännande att det nästan känns lite löjligt.

Vi ska alltså få en liten eurasier.  Om du vet hur en sån liten valp ser ut, forstår du kanske vår enorma förväntan lite bättre. Dom är som små, små mjuka nallebjörnar. Och snart har vi en här hos oss.

Men först måste dom födas, och leva lite - sisådär åtta veckor.

Under tiden får man se till att hålla sig lagom sysselsatt. Med barnen och trädgård och jobbet och möjligtvis lite städning.

Och kanske är det pensè-dags. Jag ska nog köpa några i morgon och sätta i krukorna på framsidan av huset. Även om vårsolen kanske ritkigt har bestämt sig för att stanna. Än.